Herregud vilket veckoslut! Herregud så jag är lycklig. Känns som om livet verkligen bjuder på sitt bästa, vänner, familj, skratt, god mat och diskussioner, saker man kan berätta och känna sig bättre, vackra ögon man kan beundra och tänka hur mycket kärlek och visdom det bor hos alla dem som är mig kära.

 

 

 

 

 

 

 

Då jag anlände hem till en regnig by, styrde dofterna mig hem. Mamma tog just ut rågbröden från ugnen och julstärnorna fick följa efter..

 

 

 

 

 

 

 

Såhär såg det ut hemma, juligt och skönt. Julrosen prydde bordet och då jag frågade av mamma om jag fick ta en titt på jultidningarna sa hon att dom finns i klädrummet, jag grävde dom fram o se hur mycke det fanns (och jag orkade inte ens gräva fram alla).

 

Jag paketerde ett par paket för att gå iväg till dagens första kalas..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blev lilla Ellens 1-års kalas. Helt galet att den lilla lilla babyn som för ett år sen såg dagsljuset för första gången nu springer fram och tillbaka, skrattar och härjar. Hon har nog ett hårt tag om sitt gumors hjärta. Den lilla prinsessan som jag så tycker om ♥

Sen blev det dags att åka vidare, med två sjungande kompisar i bilen, åkte vi genom ett mörkt landskap till det stora äpplet och vidare till plats nummer 90.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och så denhär prinsessan hade jobbat för oss. Ett leende och ett varmt hem välkomnade oss och så blev det ljusröd skumppa, spenatfetaost pastejer, sallad med pinjenötter och brödost, brie med vindruvor, päron och ruissipsit.

 

 

 

 

 

 

 

Det följdes av prat och skratt och glögg och en kaka så god att jag inte kommer ihåg om jag nånsin ätit något så gott. Brownietårta med en mousse av blåbär på (jag får kalla kårar ba jag tänker på den). Så hade födelsedagsbarnet to be burit hem sju sorter av glögg och så vi drack, vanilj och blåbär och allt! Se hur alla mina stjärnor strålar ↑ , de är min karlavagn som jag ska följa livet ut, som hjälper mig att hitta hem då det är mörkt och som lyser upp vägen då man tappat bort sig ♥

Fem timmar förvandlades till 2 minuter och plötsligt var klockan ett på natten och vi la oss för att somna till decemberregnet.

Min favoritkopp av alla koppar välkomnade mig i frukostbordet. Den rosa frukosten var supernam och avslutades med en bit av himmelska tårtan.

Det behövdes nog för att orka ta sig till huvudstaden genom regnet och den sura busscahuffören som tydligen inte hade fått dricka sitt morgonte ur en kopp som denna.

 

 

Så sa jag hejdå åt Disa och hej åt Sonja. Vi gick genom regnet til Gloet och hittade oss slutligen på Fazers, det blev brunch, prat och så jag har saknat henne. Även om jag befinner mig i Tampere finns alla dessa finisar som gör mitt hjärta helt i södraste Finland och just nu sitter jag hemma och saknar till dem. Det var så skönt att se Sonja, hon är förutom vacker också väldigt fin. Och timmarna gick som minuter och jag önskar att vi kunde se varandra oftare.

Vilket veckoslut hörni. Jag känner mig så lycklig, så glad med livet just nu och vet att allt som jag behöver har jag här – just nu. Jag känner mig hel och glad i hjärtat och vet att jag aldrig kommer att vara ensam. Det viktigaste i livet är vänner och familj och jag kan inte förstå att jag fått de finaste av alla! Tack för att ni finns, tack för att ni alltid är där för mig och tack för att era varma hjärtan värmer i decemberkvällen, minnet av dethär veckoslutet lever jag länge på!

TACK, love you ♥

Annonser