Eller närmare sagt om att rösta när man inte har lust att rösta på nån, men måste endå göra det för att det är både min rättighet och min plikt. Herreguud ja måst nu ba få säga att färglösare presidentkandidater har vi nog int haft på mannaminne.

En som är alldeles för gammal (fast jag gillar hans plakat med ”Rohkeutta”), ja eller två för gamla tycker jag faktiskt. En som är för speciell, han hör också till kategorin ”för gammal”.

4 som jag aldrig skulle rösta på. Aldrig. En som tillhör ett parti som jag djupt ogillar. En som är så grå att hon nästan ser ut att säga -förlåt att jag finns. En som inte alls gillar pga av hans otänkta och oförskämda kommetar gällande självstädighetsdagens bal. En som inte känner till östgrannes president.

En som jag gärna kanske hade röstat på, hon skulle dock aldrig bli presdient, och som i min smak inte heller ser ut som en president.

Och sen den som jag röstade på. Ja, en som jag sa att jag ALDRIG röstar på ännu för några dagar sen. En som jag ogillar. En som tyvärr är den som jag nog kanske (av domhär att välja emellan) vill se som president, en som har fasoner, en som kan språk.

Blä. Hoppas man igen nästa gång hr nån som man VILL rösta på. Dethär känns lite som självbedrägeri.

Annonser