Jag förde just ett lass tvätt ner till bykstugan och hamnade vänta en stund för den föregåendes byk höll på att bli färdigt. Så kom hon stormande in och vi pratade, en kvinna i min ålder tippar jag. Plötsligt märkte jag att jag sjöng ut hela mitt flyttstory åt henne och hon log, skrattade och sa wau. Hon berättade om sina skitiga män hon haft och sa att om man en gång hittar nån som känns värd att stanna för är det antagligen rätt gjort. Där sto vi, inne i byktygan och diskuterade män, svikerier, hjärtont och om att vara singel. Och plötsligt märkte jag att det var just det jag behövde, en psykoligkvart i källaren av hus A bland doften av OMO där två totala strangers delade av sina liv. Ganska fina stunder egentligen, tänker jag nu. Och ler lite i hjärtat över att man finner mänsklighet, medlidande och ett hopp om en bra framtid nånstans där man inte hade tänkt att den skulle finnas. Tack A 13.

Annonser