Kommer ni ihåg dethär inlägget? Jag har redan glömt hur lessen jag var på migsjälv, när jag läser det jag skrivit pånytt kommer jag ihåg hur det kändes och trots att jag hade långa perioder av noll-socker tider hände det liksom inget med kroppen och jag blev frustrerad. Idag typ 6 månader senare kan jag konstatera att jag har rest tillbaka till min egna kropp, tillbaka till bilden till höger. Och utan att ha stressat, utan att ha gjort något (ja kanske jag har ätit lite mer choklad, lite mer kaka och stressat mindre) jag är så tacksam. Vågens siffror gör ingen lycklig, det vet jag, och jag bryr mig verkligen inte heller om det, men hur man känner sig själv – that makes a big difference. Och just nu känner jag mig bra och härlig och det är så skönt att igen ha en kropp man trivs i. Jag säger inte heller att jag skulle villa bli mindre, nu är det bra,  jag tror alla har sin egna fiilis om när man mår bäst och nu är jag där igen. Alla kroppar är vackra och jag är ingen som tycker alla ska vara supersmala, alla kroppar är vackra då när dom mår bra det tycker jag verkligen.  Att ha en kropp som känns bra, som man mår bra i, ja,  det behövs liksom inget mer. Och jag är så tacksam för hur jag känner mig just nu, idag, i denna stund. Livet är rätt härligt när man förstår att det inte är så allvarligt, och då faller allt på plats av sig själv utan en massa sockerfria kurer 🙂

Annonser