Gooood Morgon käraste 🙂 Vet ni vad, herregud så jag har haft ett skönt veckoslut. Ett riktigt gammaldags födelsedagsveckoslut då allt kändes extra spännande och trevligt. Då man satt i prinsessaklänningen och väntade på att kalaset skulle börja. Och ett så härligt veckoslut att int ens de 27 åren som jag dragit på mig känns alls så illa att fira.

På fredagen fick jag blommor, liksom för att inleda födelsedagsveckoslutet. Och så bakade vi morotskaka med dubbla lager för att få extra fyllning, pratade som två pratsjuka tonåringar och lagade mat; biff med sallad av päron, parmesan rucola och brynta pecannötter. Stekta svampar och ett jätte gott rödvin. Värsta fredagsmyset!

På lördagen fick jag träffa en sockersöt liten tjej, en alldeles underbar liten sol som sken upp hela rummet trots att vädret utanför var grått och regnigt. Med ett lockigt huvud och ett leende bestående av fyra tänder smälte hon vägen rakt in i ens hjärta. Och så väckte hon och han tillsammans en känsla som inte är precis ny för mig, att se dedär som inte går att förklara, ett förhållande mellan ett barn och en förälder, se båda lysa upp när de ser varandra och kunna ana en kärlek som finns där som är större än allt det andra, är något så jätte fint.

Och så födelsedagen, blev väckt av den finaste, överraskad med presenter och uppvaktad med en härlig frukost. Nästan så man inte ens fattar vad som händer. Och herregud så jag uppskattade varje fina sak som han hade ordnat. Och så en ensam skön stund på stan, på mitt favoritcafe medan regnet öste ner. En kopp te med en vän och ett härligt långt samtal av en längtad en från Åbo ❤ Vad annat kan man ens begära, herregud så jag är lyckig över att få leva just som jag gör nu, och 27 känns inte alls så illa om det inleds på dethär sättet. Har på känn att 27 blir det bästa året ♥

 

 

 

 

 

 

 

 

Mina födelsedagsblommor och en ny doft som flyttade in i badrummet igår

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bestämde mig för att, trots det kalla vädret klä på mig min sommarklänning, bara för att. Och så läste jag om de nya studenternas drömmar och tänkte att detdär känns som så länge sen och de drömmar man då hade var kanske lite naiva, men trots att det inte blivit som jag då trodde det skulle – skulle jag inte byta bort nånting.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vädret var svart och kallt och jag provade Tuomas nya glasögon, fick en ljuslykta från pentik och gick hem – till mitt nya hem som inte längre känns så obekant.

Och så lycklig jag är att få vara just här just nu, som en 27-åring och förstå att life has just begun

 

Annonser