Igår regnade det hela dagen, jag tog en promenad i regnet och kände mig lite virrisk i huvudet, svimfärdig och saknade alla. Lite grå och dyster sådär precis som vädret.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det regnade i min stad och även rosorna var lite suriska, tornet med de bästa munkarna höll sina dörrar öppna och trotsade det lessna midsommarvädret. Jag gick omkring, lyssnade på mina tankar och andades. Saknade. Köpte HBL och lite aprikoser, nötter, vindruvor och juggis. Och så gick jag hem. Hem för att hitta en lapp som gjorde mig varm i hjärtat, en lapp som slutade med orden Puss Puss, och dom orden på mitt språk just då betydde hela världen för mig. Kan inte förstå hur otroligt tacksam  jag är över att ha hittat nån som gör mig så lycklig, säger de rätta orden och kramar en hårt just då man mest behöver det.

 

 

 

 

 

 

 

 

Resten av kvällen låg vi på soffan, lät PS. I love you vara som bakgrundsprat och pratade om julen. Ja just det, JULEN. Det är ju faktiskt bara 6 månader till julen nu. Vi pratade om granar och ljus, tulpaner och rosor. Presentpapper, glögg, eggnogg och yllesockor. Plommonkräm (tyvärr blir det ingen plommonkräm),  efterrätter och sånger. Lucia och de vackraste julsångerna i Gamla kyrkan. Och nånstans där mitt bland allt skratt och planeras hände det. Now I know.

 

Annonser