Nu är jag här. I mitt nya hem. I min nya stad. Allt känns konstigt, lite sådär som att jag är på en resa för att snart återvända till det gamla bekanta. Hösten har kommit sådär på allvar. Mörkt och regn. Lite som min fiilis. Ordnar i hemmet, fixar och städar. Idag skruvade jag ihop internätet och små steg, småningom, babysteps.

 

 

 

 

 

 

 

Sista Tammerforslöven under mina fötter och kakan som cafeägaren bjöd mig på innan jag åkte iväg. De svåraste jag nånsing har måsta göra i mitt liv, säga hejdå åt den finaste jag vet.

 

 

 

 

 

 

 

Sprang på en kär vän efter våra osteopatbesök och drack te, fick ett kort som nu hänger på min toma vita vägg och ett löfte om att allt ordnar sig.

 

Och så har jag shoppat loss på prisma med alla housewifes. Sprungit på stan efter nätboxen, sökt hammare och verktyg. Skruvat o fixat. Och ändå känns det som att allt ser ut som kaos. Sitter på mitt kanakande trägolv och lyssnar på regnet utanför, med ljus som värmer allt här inne. Och med ett leende för att ha fått höra den trygga rösten innan sovdags. Gonatt ♥

Annonser