Hoh vilken dag. Tidigt på jobbet, försökte få energi av en reload dricka – misslyckades. Sprang till tåget för att möta sötaste Camilla i stan och vad härligt det var att krama om henne riktigt hårt. Vi gick till Cafe Engel och valde lite sötsaker att dela på – och nami vad gott det var – men allra sötast var endå Camilla och vad glad jag blev i hjärtat av att äntligen få sitta och prata och veta att det inte behöver gå flera månader innan vi igen ses ♥

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min hemstad badade i höstsolen då jag gick mot Munknäs. Hade glömt nycklarna på jobbet och var så arg så arg på migsjälv, för idag skulle jag fixa allt det sista. Trött, med värk i ryggen gick denhär svartsinnade morran och tyckte livet var blaj. Gick hem till Sonja, fick nyckeln och fortsatte hem i den mörka kvällen. Efter 14 timmar borta hemifrån stannade jag vid en bro och medan tårar av trötthet rann ner för kinden tänkte jag att nää-ä! Herregud, jag är ju lyckligast i världen, har fått träffa två alldeles underbara vänner idag och de bor dessutom i samma stad, nära mig. Kom hem för att hitta ett paket på golvet – och det var en bok av finaste Linds ♥ fina fina vänner jag har!!!

 

 

 

 

 

 

 

Nu ska jag duscha, trots allt rådd hemma. För det är en dag imorgon också. Och då har jag tid. Lyssnar på Nat King Cole och han sjunger sanningar i mitt öra med den mjukaste rösten:

Smile though your heart is aching
Smile even though it’s breaking
When there are clouds in the sky, you’ll get by
If you smile through your fear and sorrow
Smile and maybe tomorrow
You’ll see the sun come shining through for you

Light up your face with gladness
Hide every trace of sadness
Although a tear may be ever so near
That’s the time you must keep on trying
Smile, what’s the use of crying?
You’ll find that life is still worthwhile
If you just smile

Annonser