<a href=”http://www.bloglovin.com/blog/4034661/?claim=zqxabm37aeh”>Seuraa blogiani Bloglovinin avulla</a>

Konstigt hur snabbt man får nya morgonrutiner. Jag har bott här en månad och borta är morgonens lugna sköna väckningar då den andra stiger upp med ett ryck och man själv får stanna och mysa i sängen. Då man kramar den andra hejdå fortfarande sängvarm i kroppen. Borta är 10 minuters arbetsresan och utsikten över sjön.

Nu ringer min klocka omänskligt tidigt 05:00. Alltid lika obehagligt. Min räddning är att jag räknar 1/5 på måndag morgon, 2/5 på tisdagen osv. Och då man lyckas komma till 4/5 känns det nästan bra. Upp och hoppa, på med alla lamporna, i med morgonmålet i blendern. 05:15 ner med smoothien i magen. Kläderna på, golvet knarrar, lägenheten är kall. På med datorn, och på med musiken. Tvätta tänderna packa väskan. Borstar aldrig håret, på med mössan.

06:00 ut i den friska morgonluften, jag går snabbt, tittar över axeln ett par gånger, mörk gata, allt är tyst, inga lampor lyser och inga mänskor rör sig. Vid kyrkan möter jag flickan med den röda jackan och kockerspanieln, varje morgon vare sig det regnar eller inte. (Idag var hon dock försen). Springa över stora vägen till hållplatsen. Se fyran gå förbi mot ena hållet. Ser tanten med sin lilla fula terrierer med värsta attityden komma ner för gatan. Idag hade den en filt med en dödskalle, passar den perfekt. Tanten ler aldrig trots att jag smilar mot henne som att hej igen o gumoron. Bussen kommer, huomenta, samma mänskor sitter och är trötta i bussen. Samma kvinna läser nyheter på sin telefon, jag hoppar ut, springer över gatan och för det mesta brukar jag missa tåget. Tar tidningen sätter mig ner. Det doftar bulla på tågstationen, bulla och kaffe. Skorna springer, alla har brottom. Idag skrek en arg tant, varför så arg tänker jag?

Så har jag bläddrat färdigt i metro, går ut på perrongen, och väntar, samma vagn och samma plats – varje morgon. Hoppar av tåget och ser bussen glida in på hållplatsen – hinner inte. Väntar på nästa. Samma pappa och barn står och huttrar på hållplatsen, idag sa pappan ”daddy’s tired, you have to sit now”. Och jag tänker att jag också är så trött. Oj om det skulle vara fredag. Bussen kommer, den luktar unkelt och är våt – varje morgon. Hinner knappt sätta mig innan jag stiger av, klättrar upp för backen och är framme.

Konstigt hur snabbt man glömmer det gamla och finner sig på nya spår, som om det aldrig funnits något annat. Dethär är min morgon.

 

 

 

 

Hästen (OBS. den vänstra bilden) har inget med inlägget att göra. Den paijade jag igår när jag var ute och gå på kvällen, älskar mjuka mular. Och den högra bilden föreställer mig, just innan jag ska ut, med rufsigt hår och trötta ögon.

 

 

 

 

 

 

 

 

På tåget, min plats. Och mitt bygge, starka strålkastare och fullt liv klo 06:50.

Annonser